FAMILJEN GRANLUND

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En tillbakablick med början i Kvissleby

Bruno växte upp i Kvissleby, som på den tiden var ett villasamhälle. Ett samhälle som i mitten av 60-talet jämnades med marken för att ge plats för fler männinskor. Vid en gata som gick från Affärsgatan ned till Ljungan, nästan nere vid älven, bodde familjen i ett litet hus. Där fanns pappa Gunnar, som arbetade på Essviks sulfitfabrik, och mamma Göta, som tillbringade dagarna i matsalen på Svartviks sulfitfabrik. Gunnar gillade att fiska på fritiden, och det fanns både aborre och gädda på menyn och ibland blev det lax. När det blev helg och han inte hade skift på fabriken, så spelade han kort med närmaste grannen Kalle Johansson samtidigt som de tog sig en grogg eller kask. När Göta och Kalles fru Ingeborg var färdiga med köksbestyren, så kunde de också få vara med och spela.

 

Bruno var ett s k sladdbarn. Hans äldre syskon fanns inte hemma. Tage som var 18 åldre än Bruno var på sjön och hamnade till slut i Canada, dit han blev hämtad av sin blivande fru. Hans syster var 16 år äldre, och hon hade hittat en norsk flygsoldat under kriget (2:a världskriget) och startade klanen Berg i Oslo.Som tur var fanns kusinen Ulla-Maj på plats, så att han hade någon att bråka med.

När han var liten var han en odåga har det berättats för honom. Själv kan han inte minnas att han medvetet skulle ha ställt till med något hyss. När han började i skolan så fanns det nog ingen som var så snäll och oskyldig som han var. Unge herrn växte upp och ju äldre han blev dessto mer tid ägnade han åt sina fritidsintressen, så gymnasietiden blev lite längre än den skulle ha behövt vara. Eftersom han var blyg blev det inte flickorna som han ägnade tid åt, utan det blev i stället foto och smalfilm.Till slut fick han äntligen på sig den vita mössan och släpptes ut från Sundsvalls Högra Allmänna Läroverk, senare benämnt Hedbergska skolan.